SÅ PÅVERKAS LIVET

Vid cancersjukdom ska man försöka bibehålla vikten för att orka med behandling och biverkningar. Ät energität mat och undvik fettsnåla produkter som lättmargarin, lättmjölk och magra ostar. Välj gärna vanligt smör, mjölk och grädde. Om du har svårt att få i dig tillräckligt med energi från maten är det bra om drycken innehåller energi och att istället för vatten exempelvis välja att dricka mjölk, juice, nyponsoppa eller drickyoghurt. Undvik dieter (som exempelvis utesluter kolhydrater) under behandling. Kroppen behöver en allsidig och energirik kost för att orka med behandlingen.

Efter avslutad cancerbehandling rekommenderas att äta hälsosamt och varierat.

Förlita dig inte på att du får i dig alla näringsämnen från kosttillskott. Det är bättre att, om möjligt, äta varierad och hälsosam mat. Om din behandling har medfört att du har gått ner eller upp mycket i vikt, att du har svårt att ta upp näringen ur kosten eller att äta varierat kan du få hjälp av din läkare eller sjuksköterska att få kontakt med en dietist.

Vid illamående och nedsatt aptit kan det vara lättare att äta lite mat men ofta. En tom mage kan ge illamående i sig. Varm mat och matos kan förvärra besvären, låt maten svalna eller välj kall mat om du föredrar det. Prova gärna “lättare” typ av mat som kräm, fil, yoghurt, smörgås, soppa och gröt som kan vara lättare att få ner. Vid stor viktminskning kan en dietist behöva göra en bedömning om du behöver näringsdrycker som komplement till ditt övriga näringsintag samt ge dig individuella kostråd.

Sömn och vila är viktigt för att kropp och själ ska kunna återhämta sig. Vissa är väldigt trötta och sover mycket medan andra sover sämre, kanske snurrar tankarna och det är svårt att komma till ro. För att förbättra chanserna till god nattsömn kan man försöka se till att vara fysisk aktiv regelbundet, gärna en stund varje dag, undvika att dricka kaffe eller te på kvällen och ha det mörkt och svalt i sovrummet. Att ta det lugnare på kvällen, dämpa belysningen och att avstå från att använda dator eller mobiltelefon innan sänggående gör att kroppen kan gå ner i varv och förbereda sig bättre för sömn. Att avstå från alkohol är viktigt vid sömnbesvär. Alkohol kan förvisso göra att man somnar lättare, men sömnen blir ytligare och mer orolig än den annars skulle ha varit. Dessutom förkortar alkohol sömnen och man vaknar upp tidigare än vanligt. Om dessa råd vid sömnbesvär inte hjälper kan du prata med din läkare eller kontaktsköterska. Orsakerna till sömnbesvär kan vara många. Depression, medicinering eller stress kan ge sömnproblem. Det finns olika typer av behandlingar mot sömnbesvär som man kan prova, både läkemedel och psykologisk behandling.

Trötthet eller fatigue som det också kallas, är en trötthet som ofta beskrivs som förlamande och som till skillnad mot vanlig trötthet inte går att sova bort. Fatigue kan ha en negativ effekt på livskvaliteten och möjligheten att arbeta, utöva vardagssysslor och förmågan att upprätthålla sociala kontakter.

Det kan vara svårt att bli av med sin fatigue helt men det är viktigt att identifiera och behandla de bakomliggande faktorer som går att påverka. Exempelvis att ge blodtransfusion vid lågt blodvärde, behandla infektioner och illamående, ge smärtlindrande läkemedel, att vid dåligt näringsintag få hjälp av dietist samt behandla oro och sömnbesvär och erbjuda samtalskontakt med kurator. Fysisk aktivitet har visat sig vara effektivt mot fatigue. Trots tröttheten är det viktigt att regelbundet försöka vara fysiskt aktiv då det upprätthåller muskelstyrka, hjälper till att bibehålla rörlighet i kroppen och ger energi som kan påverka både det fysiska och psykiska välbefinnandet. Motionen måste anpassas efter egen förmåga, för många kan regelbundna promenader vara lagom. Dessutom kan det vara klokt att planera sina aktiviteter. Välj de tidpunkter på dagen då du brukar känna dig piggare och ta kortare vilostunder efter aktivitet för att på så sätt skapa en balans mellan aktivitet och vila. Be om eller ta emot hjälp från din omgivning med sysslor som är svåra att orka med.

Att vara fysisk aktiv främjar välbefinnandet, kan få personer att bättre återhämta sig efter en operation och orka med onkologisk behandling bättre. Syresättningen i kroppen förbättras och man blir piggare. Det behöver inte handla om att pressa sig hårt med tung fysisk träning såvida man inte är van vid det sedan tidigare, utan även lättare fysisk aktivitet så som promenader fungerar utmärkt. En promenad dagligen på 30 minuter där man lägger in några korta intervaller med lite snabbare tempo, är ett exempel. Det är viktigt att veta att det aldrig är försent att börja motionera oavsett nivå samt att vardagsmotion har goda hälsoeffekter. Till vardagsmotion räknas exempelvis att ta trapporna istället för hissen, gå av bussen en hållplats tidigare eller att gå en kort promenad. Fysisk aktivitet definieras som: “all kroppsrörelse som resulterar i ökad energiförbrukning utöver viloförbrukning och kan innefatta allt från hushållsarbete till promenader och ansträngande träning.” Med andra ord, alla former av rörelse räknas. Motion där man belastar benen och fötterna, som exempelvis promenader och löpning, tror man också kan minska risken för att utveckla perifer neuropatiperifer neuropati
Skada på de tunna nervtrådar som går ut i händer och fötter. Kan ge nedsatt känsel, stickningar och domningar., som ju är en vanlig biverkan av de cellgifter som man ofta använder vid tarmcancer. En fysioterapeut kan ge goda råd kring träning och träningsinnehåll och kontakt med en arbetsterapeut kan vara viktigt för bedömning av lämpliga hjälpmedel i hemmet.

Besvär med urinblåsan är störst hos patienter som genomgått strålbehandling av ändtarmscancer. Slemhinnan i urinblåsa och urinrör är relativt strålkänslig och en inflammatorisk process kan uppstå akut med täta trängningar, minskad fyllnadskapacitet och irritation. Sena biverkningar kan komma månader till år efter behandlingen och beror på bindvävsutveckling och försämrad blodtillförsel i urinblåseväggen med syrebrist som följd. Blåsväggen kan exempelvis bli mindre elastisk vilket ledertill att man redan vid en mindre mängd urin i blåsan får trängningar. Man kan också få en kronisk inflammation i blåsa och urinrör som leder till trängningar. Hos kvinnor leder strålbehandling till utslagen östrogenproduktion i äggstockarna vilket också negativt påverkar slemhinnan i urinröret. Utöver strålbehandling kan även kirurgi av ändtarmscancer ge nervpåverkan av urinblåsan med ökade trängningsbesvär som följd, men tack vare nervsparande tekniker kan man minska den här nervpåverkan.

Både strålning och kirurgi påverkar tarmfunktionen. Vid all form av kirurgi av tjock- och ändtarm finns risk för både mekaniska, funktionella och neurologiska biverkningar av tarmfunktionen. Beroende på hur stor del och vilken del av tarmen som opererats bort uppstår olika biverkningar. Vid tjock- och ändtarmscanceroperation kan det bli problem med förkortad passagetid, vilket kan ge diarréer och nutritionsproblematik men även sammanväxningar i buken med smärtproblematik. Vid ändtarmscancer kan det handla om påverkad tarmtömningsreflex med konsekvenser som nedsatt känsel och styrning av tarmtömning, med täta trängningar, inkontinens och tömningssvårigheter som följd. Slemhinnan i tarmen är mycket strålkänslig och biverkningarna efter strålbehandling kommer dels akut, men det uppstår också en permanent påverkan som kan ge symtom längre fram, ibland flera månader och ibland år efter given behandling. Man kan uppleva hastiga och påträngande avföringsträngningar och många gånger även lös avföring och ökad gasbildning. Ibland kan det också vara svårt att hålla tillbaka avföring eller gas, och man kan drabbas av inkontinens. Blödningar från tarmslemhinnan efter strålning samt ökad slembildning förekommer. Det finns läkemedelsbehandling att prova vid alla dessa typer av besvär. Kontakt med dietist för översyn av kosten kan vara till hjälp. Kirurgkontakt rekommenderas vid blödningar från tarmslemhinnan.

Både lymfkörtelutrymning och strålbehandling av ändtarmscancer kan påverka lymfflödet från ben– och bäckenregionen, med ökad ansamling av lymfa som följd. Det kan ta sig uttryck i form av tyngdkänsla och svullnad i ben, bäckenregion och underliv. Vid ett lindrigt ödem kan stödstrumpor räcka, medan ett etablerat ödem kan behöva specialinsatser av så kallad lymfterapeut, med individuellt anpassad lymfödembehandling. Lymfödem kan öka risken för rosfeber och förvärras om man drabbas av det. Det finns andra orsaker till svullnad i benen än just lymfödem varför det är viktigt att prata med sjukvårdspersonal om du upplever ovan beskrivna besvär.