ONKOLOGISK BEHANDLING

När man pratar om onkologisk behandling vid tarmcancer, menar man cytostatika och/eller antikroppar samt strålbehandling. Behandling ges ofta polikliniskt, det innebär att du får din behandling på en onkologisk mottagning och kan sedan åka hem. Vid cytostatika- och antikroppsbehandling får du ett visst antal kurer med olika intervall. Vilken dos läkemedel du behöver räknar läkaren ut efter din längd och vikt men dosen anpassas även efter exempelvis blodvärden och allmäntillstånd. Hur man mår under den tid man får behandling är väldigt individuellt och beror bland annat på vilken behandling man får, ålder och allmäntillstånd. En del fortsätter att jobba medan andra är delvis eller helt sjukskrivna.

CYTOSTATIKA

Cellgifter, bromsmediciner, kemoterapi eller cytostatikum är olika uttryck för samma typ av cellhämmande läkemedelmedel. Cytostatika ges för att antingen bota cancer, minska risken för återfall eller för att bromsa sjukdomen och förlänga överlevnaden. Man kan generellt säga att ett cytostatikum påverkar alla celler i kroppen, men att de normala (friska) cellerna är starkare och reparerar skador och blodkärl snabbare och bättre än cancerceller, som är dåliga celler. Man utnyttjar därför kroppens goda reparerande förmåga på friska celler.

Cytostatika finns i olika former. En del är tabletter som tas hemma och en del ges som dropp eller injektion eller via en pump intravenöst, det vill säga direkt in i blodet i en ven. För att ge cytostatika på ett säkert sätt ges dropp och injektioner vanligtvis via en venkateter. Det finns olika venkatetrar. Så kallad PICC-line (perifert inlagd central venkateter) läggs i någon av överarmarna eller CVK (central venkateter) som läggs in på halsen eller bröstet. Det finns även subkutan venport som är en liten injektionsdosa med en kateter som opereras in under huden vid bröstkorgen, så kallad SVP. När venporten ska användas sätts en nål ner i dosan och dropp kopplas till nålen. Nålen tas bort efter varje behandling. Inläggning av venporten sker under lokalbedövning och vid behov kan även lugnande läkemedel ges.

Vårt samliv har naturligtvis tagit stryk även om närheten finns kvar. Vi ryker oftare ihop och irriterar oss lättare på varandra än tidigare och det är väl en naturlig del då vi båda påverkats psykiskt av sjukdomen samtidigt som vi är mer rädda om varandra.

Barbro, 72 år (anhörig)

BIVERKNINGAR AV CYTOSTATIKABEHANDLING

Cytostatika kan inte skilja på cancerceller och friska snabbväxande celler. Därför drabbas även friska celler av behandlingen vilket kan ge biverkningar som bland annat beror på att benmärgen, slemhinnan i munnen och magtarmkanalen påverkas. Det kan ge biverkningar som blodbrist, sänkt immunförsvar, illamående, nedsatt aptit, diarré, gruskänsla i ögonen, blåsor i munnen, håravfall och fatigue med flera. Eftersom den medicinska utvecklingen hela tiden går framåt och nya effektiva läkemedel utvecklas, kan de flesta biverkningar idag behandlas och hanteras.

benmärgspåverkan

I benmärgen bildas våra blodceller; röda blodkroppar, vita blodkroppar och blodplättar. Cytostatika påverkar produktionen av dessa blodceller. De röda blodkropparna har till uppgift att transportera syre till kroppens organ och blir nivån av röda blodkroppar låg får man blodbrist, anemi som gör att man kan bli trött och blek. Det kan då bli aktuellt med blodtransfusion. Vita blodkroppar ingår i kroppens immunförsvar och hjälper kroppen att bland annat försvara sig mot virus och bakterier. Minskad nivå av vita blodkroppar innebär en försämring av immunförsvaret vilket ger en ökad infektionsrisk. Om du får symtom som kan tyda på infektion – exempelvis frossa och/eller feber över 38 grader efter cytostatikabehandlingen – ska du alltid kontakta sjukvården för rådgivning. Du kan själv minska risken att få en del infektioner genom att vara noga med handhygien och genom att undvika att träffa personer som precis blivit förkylda, nyligen kräkts eller haft diarré. Men isolera dig inte, försök att leva ditt liv så normalt som möjligt. Att umgås med andra är viktigt för livskvalitet och välbefinnande. Blodplättarna, trombocyterna, gör så att blodet levrar sig. Blir de för få till antalet så ökar risken för blödningar. Exempelvis kan man lättare få blåmärken, näsblod och blödningar i tandköttet.

För att bedöma om benmärgen har återhämtat sig efter behandling kommer du inför varje behandling få lämna blodprov för att kontrollera nivåerna av blodplättar, röda och vita blodkroppar. Du kan inte själv göra något för att påverka produktionen av blodceller. Detta sköter kroppen själv. Om något av värdena är för lågt får man skjuta upp behandlingen tills värdena normaliserats. Läkaren bedömer även om cytostatikadoserna behöver reduceras vid nästa behandling.

illamående och nedsatt aptit

Många förknippar cytostatikabehandling med illamående och kräkningar men idag finns olika läkemedel som är effektiva mot cytostatikautlöst illamående. Risken att drabbas av illamående är beroende av vilken eller vilka typer av cytostatika man får samt hur stora doserna är. Cytostatika delas in i tre grupper: de som innebär låg risk att drabbas av illamående (låg-emetogenaemetogena
illamåendeframkallande), medelrisk (medel-emetogena) och hög risk (hög-emetogena). De cytostatika som används vid ändtarms- och tjocktarmscancer är vanligtvis låg- eller medel-emetogena. Risken att drabbas av illamående är även individuell och beroende av flera andra faktorer. Bland annat är risken större för kvinnor och yngre patienter, om man haft problem med illamående vid narkos, om man lätt blir åksjuk, om man förväntar sig illamående eller har ångest/oro eller dåligt allmäntillstånd. Det kan även finnas andra orsaker till illamående förutom behandlingen exempelvis förstoppning, sura uppstötningar och halsbränna, sår/inflammation i munnen och/eller svampinfektion i munnen.

Du kommer få läkemedel utskrivet mot illamående och information och rekommendation hur det ska tas. Vid behov kan man sedan öka dosen eller lägga till fler läkemedel mot illamående. Ibland ger de förstoppning som en biverkan och man kan behöva läkemedel mot förstoppning. Drick även mycket vätska och rör på dig för att förebygga förstoppning.

hud- och slemhinnepåverkan

Cytostatikabehandling kan ge biverkningar i huden och på slemhinnor. Huden kan bli torr och skör. Slemhinnan i ögon och underliv kan påverkas och bli torra. Påverkan på munnens slemhinna kan leda till ömhet, sår, blåsor i munnen, smakförändringar och minskad salivutsöndring. Besvären kan lindras med lokalbedövande läkemedel och smärtlindrande tabletter och på apoteket finns bland annat receptfria salivstimulerande tabletter och sprejer. Var även noga med din munhygien och använd en mjuk tandborste.

Risken att drabbas av svampinfektion i munnen ökar vid cytostatikabehandling på grund av nedsatt immunförsvar. Slemhinnorna kan då bli röda. Man kan få vita beläggningar på tungan och slemhinnor och det kan göra ont och svida. Också slemhinnan i tarmen kan påverkas och ge diarré. Om diarrén är besvärlig kan den leda till vätskeförlust och nedsatt allmäntillstånd och man kan behöva ta läkemedel som motverkar diarréerna. Det är viktigt att öka vätskeintaget vid diarréer. Drick gärna vätskeersättning som hjälper till att återställa vätske- och saltbalansen. Vätskeersättning finns att köpa på apoteket. Kontakta kliniken där du får behandling för råd och bedömning om du behöver.

håravfall – alopeci

Cytostatika kan ge håravfall och/eller annan kvalitet på håret på grund av att det påverkar hårsäckarna. Men det är inte alla cytostatika som orsakar håravfall och det är individuellt i vilket utsträckning man drabbas. Vid håravfall kommer håret tillbaka när man avslutat behandlingen. Om du tappar håret har du rätt till ersättning för peruk. Bidraget är olika stort i olika regioner i landet och du får betala mellanskillnaden själv om bidraget inte räcker. De flesta cytostatika som ges vid tjock- och ändtarmscancer ger inte håravfall.

trötthet – fatigue

En känsla av allmän fysisk och psykisk trötthet är vanligt förekommande vid cancer och brukar kallas fatigue. Många beskriver det som en allmän energibrist med trötthet, svaghet och koncentrationssvårigheter. Alla former av cancerbehandling kan ge fatigue. Upplevelsen av trötthet är individuell och brukar inte vara konstant utan mer varierande, men till skillnad mot vanlig trötthet hjälper varken ökad sömn eller vila mot fatigue. Tröttheten kan ha en negativ påverkan på livskvaliteten då möjligheten att arbeta, göra vardagliga sysslor och upprätthålla sociala kontakter kan påverkas.

Oftast orsakas fatigue av flera olika faktorer som samverkar:

Vid cancersjukdom ökar energibehovet i kroppen och kan leda till viktnedgång och trötthet.
Det är vanligt med trötthet som en biverkan av cytostatikabehandling.
Behandlingen kan göra att aptiten påverkas på grund av illamående, smakförändringar och påverkan på munnens slemhinna. Även diarréer kan leda till att man inte får i sig den näring och vätska som kroppen behöver.
Cancersjukdomen och behandlingen kan ge blodbrist, anemi, som leder till trötthet. Även andra symtom och biverkningar så som smärta och infektioner påverkar negativt.
Att drabbas av och behandlas för cancer är en psykisk påfrestning som kan leda till stress och oro som tar på krafterna. Oron kan även ge sömnbesvär. neuropati

» LÄS MER om vad du kan göra för att minska fatigue.

trötthet – fatigue

Ett av de cytostatikum som är vanligt att ge vid tjock- och ändtarmscancer kan ge perifer neuropati. Det innebär att det påverkar nerver och att du kan uppleva stickningar och/eller domningar främst i fingrar, tår, i ansiktet eller i halsen. Dessa besvär utlöses ofta vid exponering av kyla, till exempel när du är ute i kallt väder, öppnar kyl eller frys eller dricker kalla drycker. Besvären är vanligast första dagarna efter given behandling men kan öka i omfattning när flera behandlingar givits. Det är viktigt att berätta för din läkare eller kontaktsjuksköterska om neuropatierna inte försvunnit efter föregående behandling, annars finns risk för kvarstående besvär.

MÅLSTYRD BEHANDLING

Antikroppar är proteiner specifikt riktade mot särskilda substanser. De har därför inga generella biverkningar utan eventuella biverkningar beror på den receptor (molekyl) antikroppen är riktad mot. Vid behandling av tarmcancer använder man sig av VEGF-, EGFR- och/eller checkpointhämmare.

» LÄS MER om hur du kan påverkas av sjukdom och behandling och vad man kan göra.

VEGF-HÄMMARE

För att kunna växa och sprida sig måste tumören ha konstant tillgång till blod som innehåller syre och näringsämnen. Tumörerna får detta genom att skapa egna nya blodkärl. Denna process kallas kärlnybildning eller angiogenes. För att starta kärlnybildning skickar tumören ut signaler till närliggande blodkärl. Dessa signaler gör att blodkärl dras till tumören vilket ger ett flöde av blod som förser tumören med syre och näringsämnen.

VEGF-hämmaren hämmar angiogenesen genom att bryta ner befintliga blodkärl och att blockera tillväxten av nya kärl i själva tumören. Det kan liknas vid att man stryper tumören. Tumören får svårt att växa när blodet inte kommer fram och tillförsel av näringsämnen och syre till tumören hindras.

EGFR-HÄMMARE

Dessa antikroppar binder till en receptor på tumörcellens yta och blockerar de signaler som normalt stimulerar tumörcellens tillväxt, fortlevnad och spridning. Det gör att cancerceller skrumpnar och dör. Dessa receptorer finns även på ytan hos några av kroppens normala celler. Tillväxtfaktorer i blodet binder till dessa receptorer och stimulerar cellerna till delning. Detta är en normal process. Normala celler har ett begränsat antal EGF-receptorer, men de flesta cancerceller har ett förhöjt antal EGF-receptorer. EGFR-hämmare är utvecklade för att binda sig till de tumörceller som har EGF-receptorer på sin cellyta. Det betyder att EGFR-hämmaren blockerar de signaler som normalt stimulerar cancercellen och gör att dess tillväxt avstannar. Tumören skrumpnar ihop vilket syns på röntgen som ett tumörsvar (respons). Genom att göra tester på cancertumören kan man bedöma om patienten kan dra nytta av behandling med EGFR-hämmare.

CHECKPOINTHÄMMARE

Kroppens egna immunförsvar bekämpar förutom virus och bakterier även tumörceller. Immunförsvaret är strikt kontrollerat för att inte reagera mot kroppens egna celler. Ett av dessa skyddssystem kallas för immun-checkpoint. Tumörceller kan utnyttja detta system genom att uttrycka ett protein som kallas PD1. Det lurar kroppens immunförsvar att tro att tumörcellerna är kroppsegna celler som det därmed inte reagerar mot. Man kan säga att tumören lurar immunförsvaret till att trycka på bromsen. Vid antikroppsbehandling mot PD1 så släpps bromspedalen och immunförsvaret riktas återigen mot tumörcellerna. Vid kolorektalcancer har man sett att denna behandling fungerar hos en liten grupp patienter med en speciell biologi. Genom att göra ett test på cancertumören kan man bedöma om det finns en sådan typ av biologi som medför att patienten kan dra nytta av behandling med checkpointhämmare.

BIVERKNINGAR AV ANTIKROPPSBEHANDLING

Precis som vid cytostatikabehandling är biverkningar vid behandling med antikroppar individuella.

Vid behandling med VGEF-hämmare finns en ökad risk för näsblödning och du kan även få ökat blodtryck. Därför kommer ditt blodtryck kontrolleras regelbundet. Även äggvita i urinen kan stiga och du kommer få lämna urinprov inför varje behandling.

De allra flesta som får EGFR-hämmare drabbas av hudbesvär i olika grad. Besvären yttrar sig oftast som akneliknande utslag och ibland med inslag av rodnad, klåda och torr hud. Man kan även drabbas av sprickor på fingrar och tår och svullna och ömmande nagelband. Använd ljummet vatten och mild oparfymerad duschkräm eller duscholja för rengöring. Smörj huden dagligen med mjukgörande hudkräm. Huden blir känsligare för solen så skydda den med solskyddsfaktor och kläder.

Checkpointhämmare som ”släpper på immunförsvarets broms” kan ge biverkningar i form av tecken på ett aktivt immunförsvar som exempelvis inflammation i olika organ som lunga, sköldkörtel, tarm eller hud. Dessa biverkningar kan även komma sent i behandlingsförloppet och det är därför viktigt att berätta för sin läkare om nytillkomna symtom.