KRIS VID CANCER

Cancer är en sjukdom som för många är direkt förknippad med döden och att drabbas av cancer innebär ofta både rädsla och ren och skär skräck. Att få beskedet att man drabbats av tarmcancer leder för de allra flesta till att man hamnar i kris. Det beskrivs som att någon drar ner en rullgardin framför ögonen och man blir helt blockerad. Det är vanligt att man känner en overklighetskänsla, att man har hört vad läkaren sagt men inte kan förstå och ta in det. Att det är som om man såg sig själv utifrån och som det som händer rörde någon annan. Detta är vanligt och hör till chockfasen. Den brukar se likadan ut oavsett om man har en botbar eller en kronisk cancer. När chocken har lag sig och man kan börja förstå och ta in vad som hänt, kan man också bättre ta till sig information och värdera den.

För en person med kronisk tarmcancer uppstår ofta flera olika kristillfällen under sjukdomsprocessen. Exempelvis i samband med diagnos, om det uppstår behandlingskomplikationer, övergivenhetskänslan när man avslutat behandling, om återfallet kommer, vid övergång till palliativ fas och inför döden. Alla de här tillfällena kan innebära en ny kris. Det är med andra ord inte ovanligt att en person med kronisk tarmcancer drabbas av kris om och om igen.

Även närstående drabbas av kris. Krisen kan se olika ut mellan partners. Den sjuke kan vara kvar i chocken medan den närstående har gått vidare till nästa fas. Som närstående kliver man ofta in i det praktiska ansvaret och avancerar snabbare genom krisen. Det behöver inte betyda att man mår bättre. Genomgående upplever man som närstående väldigt lika känslor som den sjuke.

Man brukar säga att varje återbesök är en “minikris” oavsett om cancern är spridd eller om man är frisk från sin sjukdom och mår bra. Oavsett innebär återbesöket en stark ångest och rädsla hos många. Det är vanligt att man redan när man kliver över tröskeln till läkaren letar efter signaler på vad som komma skall: ”Ser inte läkaren ganska glad ut – det måste betyda att allt är bra” eller “läkaren har en rynka mellan ögonbrynen – det måste innebära dåliga nyheter”, och så vidare. Att få veta att man inte sett några tecken på återfall innebär en enorm lättnad, medan besked om återfall i sjukdomen innebär chock och början på en ny kris. Just besked om återfall brukar vara väldigt tungt psykiskt och det är viktigt att få snabb hjälp från vården med behandling och psykiskt stöd.