DEPRESSION

Det är ganska vanligt vid kronisk cancer att krisen övergår i en depression. Då har man av någon anledning inte lyckats bearbeta krisen riktigt och i bearbetningsfasen övergår krisen i en depression i stället för att man går in i nyorienteringsfasen. Vid en traumatisk kris kan man känna djup sorg och vara väldigt låg. Men det finns tillfällen då man kan skratta åt något och se ljusare på situationen. Känslorna går mer upp och ner under krisen. Vid en depression är däremot läget mörkt, nedstämt och dystert hela tiden. Det finns inga “upp” utan bara “ner”, det finns inga ljusa stunder och det finns inga skratt. Man kallar det att inte vara avledbar.

Vid depression känner man sig sällan glad och inte ens sådant som man brukar tycka är kul känns roligt längre. Man känner ofta oro och ångest, har svårt att koncentrera sig och ofta har man problem med sömnen, antingen att man har svårt att somna eller att man sover mest hela tiden. Det är vanligt att tappa matlusten och lust att ha sex. Man kan känna att allt känns ganska meningslöst och ha obefogade och överdrivna skuldkänslor. Självkänslan är ofta låg, man tycker inte om sig själv, känner självförakt och har negativa tankar om sig själv. Man kan ha tankar på döden och att allt vore bättre om man inte fanns.