NÄRSTÅENDE

Här kan du läsa om vilka möjligheter till stöd du som närstående har. Det handlar om vart du kan vända dig och vilken hjälp du kan få. Om det finns barn i familjen kan du läsa om hur du berättar och pratar med dem och det handlar om sorgen när allt är över.

8.0

STÖD FÖR NÄRSTÅENDE

Att vara den som står bredvid, som stöttar, tar hand om barnen, ordnar det praktiska, är axeln att gråta mot, som förväntas vara den som är stark som ska orka – kan många gånger vara nog så tufft. Dels vill man försöka vara ett stöd för den som är sjuk men ofta är man orolig och ledsen själv och ibland kan det dessutom vara svårt att tala med varandra. Även du som är närstående kan behöva få stöd och hjälp.

Som närstående kan du ha mycket hjälp och stöd av en kuratorskontakt. Det kan också vara värdefullt att söka och inhämta information från olika patientföreningar. Genom dem har man möjlighet att träffa andra både drabbade och anhöriga i liknande situation.

» LÄS MER
Under avsnittet Stöd och hjälp vid cancer finns kontaktinformation till flera patientföreningar, en rad olika vårdinrättningar och organisationer som du som närstående kan vända dig till för råd och stöd.

EKONOMISKT STÖD

Närstående till en svårt sjuk person kan få så kallad “närståendepenning” för att kunna vara nära och ge stöd. För att räknas som svårt sjuk måste det finnas risk för att personen inte överlever sjukdomen den närmaste tiden. Totalt kan man få ersättning för 100 dagar och de kan delas mellan flera närstående. Närståendepenning ansöks om via Försäkringskassan men innan man kan göra det behövs ett samtycke från den som är sjuk samt ett läkarintyg. Mer information om närståendepenning och ansökan finns på Försäkringskassans hemsida, forsakringskassan. se. Ytterligare ekonomiskt stöd kan finnas att få via diagnosförsäkring kopplad till sjuk- och olycksfallsförsäkring som man kan ha via sitt arbete och det finns fonder att söka. Fråga kurator om vilka fonder som finns och hur du ansöker.

» TIPS! Som närstående hamnar man lätt lite utanför i vården. Informationen är avsedd för och vänder sig till den som är sjuk. Ett bra sätt att hålla sig informerad om läget och få chans att ställa frågor är att följa med till besöken på sjukhuset.

BARN SOM NÄRSTÅENDE

När en förälder eller annan viktig vuxen i barnets närhet drabbas av allvarlig sjukdom, påverkar det hela familjen. Det finns en lagstadgad skyldighet för hälso- och sjukvården att uppmärksamma barn som är närstående och kontakt bör erbjudas med kurator om det finns barn i familjen. Barn känner på sig när något är fel oavsett ålder och de bör inte hållas utanför. Hur mycket du berättar för barnet om sjukdom och behandling avgör du själv men att inte berätta något kan påverka barnets förtroende för vuxna. Barn som hålls utanför blir ensamma med sin oro och skapar sin egen bild av sanningen, en bild som kan vara värre än verkligheten.

ATT BERÄTTA FÖR BARNEN

Att prata med barn om sin egen/sin närståendes cancersjukdom kan kännas svårt, men de flesta föräldrar klarar detta bra. Prata med barnen i ett så tidigt skede som möjligt. Låt den som är bäst lämpad föra samtalet och berätta lugnt och sakligt om sjukdomen och vad som kommer hända den närmaste tiden. Ge lagom mycket information första gången, du kan bygga på med mer information vid ett senare tillfälle. Vid det här samtalet är det bra om barnens närmaste vuxna är med. Om man inte vet hur man ska prata med barn om sjukdomen finns bra stöd och tips att få från kontaktsköterska eller kurator/psykolog.

Det är bra att visa barnen att ni vuxna också har känslor och att det är okej att vara ledsen. Det gör inget om man blir ledsen när man berättar. Säg till barnen att ni berättar mer så snart ni vet mer.

NÅGRA TIPS:

  • Berätta för alla barnen i familjen samtidigt, om det är möjligt
  • Tala enkelt, kort och tydligt (tänk noga igenom innan vad ni ska säga)
  • Selektera och portionera informationen
  • Berätta vem som är sjuk, namnet på sjukdomen och vad som ska hända härnäst
  • Ha tid på er
  • Var lyhörd för hur länge barnen orkar lyssna (små barn), ta pauser om det behövs
  • Invänta barnens frågor
  • Var ärlig med dina egna känslor

FORTSÄTT ATT PRATA MED BARNEN

Håll en löpande dialog med barnen och åldersanpassa informationen. Informera löpande om förälderns sjukdom och status. Alla barn behöver stöd och information baserat på sin utvecklingsnivå och person. I de fall där föräldern dör i sin cancer, blir barn som fått löpande information sällan överrumplade utan har redan påbörjat sin sorgebearbetning.

spädbarn

Även det lilla barnet känner av stämningsläget hos föräldern. Försök att fortsätta ge barnet trygghet och upprätthåll det vardagliga rutinerna. Ha barnet nära, bär på det och sjung för det. Visa att du fortsatt finns där.

förskolebarn

Barn i den här åldern kan lätt tro att en sjukdom i familjen är deras fel. Berätta på ett tydligt och enkelt sätt om sjukdomen och var tydlig med att det är inte är någons fel. Barn i den här åldern ser sig själva som universums mitt och blir ofta mer oroliga av om de vardagliga rutinerna rubbas än om en förälder har en livshotande sjukdom.

skolbarn

I den här åldern vill barnen ha konkret information och förklaringar om sjukdomen. De vill skapa ordning och göra tillvaron begriplig och funderar mycket över rätt och fel. De blir lätt rädda för att någon annan i familjen ska drabbas och även att de själva ska bli sjuka. Förklara att det är ovanligt att drabbas av en allvarlig sjukdom.

tonåringar

En tonårig förstår den fulla innebörden av en allvarlig sjukdom och även döden. Berätta om sjukdom och behandling, om vad som ska hända härnäst, men respektera tonåringens integritet. Låt tonåringen själv få ställa frågor och själv bestämma om hen vill följa med till sjukhuset. Var lyhörd.

Staffan gick bort onsdag förmiddag och på söndagen innan gick jag in i massagerummet på hospis och talade om för Ester (6 år) att nu kommer pappa snart att dö. Så hon visste om det. Hon frågade vad som skulle hända och var han skulle ta vägen, så pratade vi en stund om det. Sen vill hon inte prata mer om det. Då var hon klar.

– Helena, 44 år

FÖRSTÅ OCH BEMÖTA REAKTIONER

En del barn agerar precis som vanligt medan andra visar tydligt att de mår dåligt. Glöm inte de barn och ungdomar som uppträder som de brukar. Det kan betyda att de mår okej, men också att de döljer att de mår väldigt dåligt men inte vill tynga sin redan belastade familj. Som förälder kan man känna att barnet behöver få prata med någon professionell person. Men det är trots allt de närmaste vuxna som bäst lämpar sig till att prata med, trösta och stötta barnet. Är du osäker kan du höra av dig till exempelvis BUP och rådgöra hur du bäst tröstar ditt barn.

På flera håll i landet finns stödgrupper för barn i sorg. Det är viktigt att andra vuxna som är nära barnet, som exempelvis förskolepersonal, lärare, idrottsledare och andra vuxna, vet att det finns en sjuk förälder i familjen för att kunna stötta och förstå barnets reaktioner.

LÅT BARNEN FÖLJA MED TILL SJUKHUSET

Låt gärna barnen följa med till sjukhuset så att de får vara delaktiga och till exempel se hur en behandling går till. Det kan göra det lättare för barnet att bearbeta och hantera det som händer. Be vårdpersonalen förklara för barnen/ barnet vad de gör.

Låt barnen följa med och hälsa på den sjuke föräldern. Berätta gärna innan hur det ser ut och om hur den sjuke eventuellt kan se annorlunda ut. Försök att avdramatisera det sjuka. Låt barnen kramas och krypa upp i sjuksängen. Om barnet inte vill följa med, ta reda på varför och tala om det.

HELENA

44 år

“Jag skapade Facebookgruppen för att kunna be om hjälp, jag kände att jag kommer inte orka allt själv. Det är fel sätt att vara stark på, att göra allt praktiskt själv. Genom att skapa en stängd grupp kunde jag be om hjälp i akuta situationer. Och också tala om mer direkt hur allt var, som inte var publikt på min vanliga FB. Jag visste att jag orkar inte vara sambandscentral men genom att lägga ut det på Facebook så visste alla dom som behövde veta hur det var.

Det kunde vara köp mjölk, jag orkar inte laga mat, vi ligger sjuka. När vi låg på hospis handlade det om att få folk att förstå att kom och hälsa på Staffan, han har inte så mycket tid kvar. Det var en blandning om att uppdatera alla om läget och att be om hjälp.

Många vill gärna hjälpa till och säger att det är bara att du hör av dig. Men det orkar man inte. Men att lägga ut en fråga om hjälp på Facebook var väldigt enkelt. Då kunde vem som helst nappa, inte bara dom som var närmast utan det kunde vara någon som följde gruppen och som kom förbi med mat eller som kom och slängde skräp och åkte till återbruket, besiktigade släpvagnen, klippte häcken och så vidare.”